Vi är väl vänner!

När börjar sex? Var börjar sex?

Var går gränsen mellan vänskap och något mer? Går det att säga exakt var? Kan en kille bli våldtagen av en tjej? Finns det ”fula tanter” och ”oskuldsfulla pojkar? Eller finns det bara ”fula gubbar” och ”oskuldsfulla flickor”? Vad har man för ansvar som vuxen, ung, barn? Vilken roll spelar maktrelationer? 
Frågorna får sina svar i ungdomsromanen Vi är väl vänner. Den kan gott läsas av alla från 12-årsåldern och uppåt. Kulturrelativister får säga vad de vill. Det finns faktiskt rätt och fel. Till exempel när det handlar om vad vuxna i kraft av sin makt kan göra med barn. Eller att antastningar och våldtäkter alltid är fel. Alldeles oavsett förövarens kön eller ålder. Men här lämnas också utrymme för motstridiga känslor och tankar om kropp och själ, drift och vilja, hur och varför.
Jon är 16 år och går i 1:an i gymnasiet. Han älskar ord och böcker. En nörd, tycker somliga, men han trivs med sitt liv. Även om han just inte har några vänner. Han har ofta svårt att läsa av andra människor. Vad menar de egentligen med vad de säger och gör? Jon själv - och folk runtomkring honom - funderar på om han kanske har någon bokstavskombination. Men vad spelar det för roll? Alla är vi olika. Det är tur det. Vi är bra på somligt, mindre bra på annat. 
Allt förändras när lärarvikarien Liselotte träder in i Jons klass. Snäva kjolar, röda läppar, höga klackar i kombination med utmanande blickar, repliker, åtbörder. Jon får en vän, som också älskar böcker. Han följer med Liselotte på en bokcirkel. Det blir betydligt mer än så och riktigt komplicerat. Samtidigt anklagas Jons pappa för att ha förgripit sig på en kompis till Jons syster. Det visar sig senare vara en lögn. Men innan dess rämnar allt. Ändå går solen upp nästa dag. Det som har hänt har hänt. Det kan man inte ändra på. Men allt går att förhålla sig till – på mer eller mindre konstruktiva sätt. Det är vad författaren lyckas gestalta.
Den här romanen är många mil ifrån hur det resonerades på 70- och 80-talen. Då fick vi i stora drag lära oss i skolan att pojkar/män är okänsliga och okomplicerade, som tänker på och vill endast En Sak. Medan flickor/kvinnor alltid är oskyldiga, känsliga och väna varelser, som behöver beskyddas. Men det är annan tid nu. En mindre svart och vit sådan. Det är den här boken vittnesbörd om.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Johan på Hallonbergens bibliotek den 14 mars 2012