Vårströmmar

En av den ryska litteraturens största berättare!

Vi befinner oss i Frankfurt Am Mein, och om våren. Året är 1840, och det är mycket varmt och behagligt för årstiden. En ung rysk adelsman befinner sig på hemväg under resa genom Europa, han har nyligen besökt Italien, och står nu tvekande utanför ett inbjudande konditori. Då blir han bryskt indragen i konditoriet, och i dess inre environger. På en soffa ligger en helt ung gosse, blek om kinderna och med blåaktiga läppar. ”Gör någonting”, ropar pojkens ett par år äldre syster, förtvivlat. Den unge, ryske adelsmannen vet genast på råd. Han beställer fram en borste, varpå han börjar frottera pojkens kropp. Kort därpå är pojken åter vid liv. Vår ryske hjälte, Dimitri Sanin, bjuds in till samvaro med familjen. Själv har han bara ögon för den unge pojkens syster. Hon är det vackraste han någonsin skådat. Så ser upptakten ut till Ivan Turgenjevs roman ”Vårströmmar”, vilken utkom på ryska första gången 1872.

Inom rysk litteratur betraktas Ivan Turgenjev som den store stilisten. I sina många romaner och kortare berättelser skildrar han med förkärlek de ryska godsherrarna, mot en politisk och social bakgrund. Mest känd är han möjligen för ”Ur en jägares dagbok”, där han berättar om det enkla, livegna folket, på ett nyanserat vis. Berättelserna har jämförts med Onkel Toms stuga, och den kom att bidra till att väcka en folkopinion mot slaveriet i Ryssland.
  Själv kom Ivan Turgenjev från en adels- och officersfamilj. Han växte upp på ett stort gods i Orel, en provins i det centrala Ryssland, och studerade senare vid universitetet i Moskva. Sina humanistiska studier bedrev han i Tyskland, en period som färgat av sig på inte minst den inledningsvis omnämnda romanen, Vårströmmar.

Dimitri Sanin hamnar i en svår situation. Flickan Gemma är redan trolovad, och med en man som är mycket rik. Men Dimitri har vunnit Gemmas kärlek, och hon slår upp förlovningen, sedan Dimitri Sanin duellerat för hennes heder, efter att hon blivit offentligt kränkt av en officer på en restaurang. Nu får han istället Gemmas moder mot sig. Hon såg i flickans förestående förlovning och giftermål en finansiell säkerhet åt deras konditorirörelse, som länge fört en tynande tillvaro. Vad göra, när det tilltänkta kapitalet nu i all hast flugit sin kos? Dimitri Sanins bakgrund påminner om Turgenjevs egen. Han äger en stor gård, med livegna bönder. För Gemmas och sin egen framtids skull är han beredd att sälja den, och flytta till Frankfurt, för att om möjligt göra sig en karriär som sockerbagare.

Det går naturligtvis inte som Dimitri Sanin tänkt sig. Han finner en köpare, men denne visar sig ha andra avsikter än vad Dimitri själv hyser. Och hur ser hans egna avsikter egentligen ut? Plötsligt är det inte längre lika självklart att återvända till Frankfurt Am Mein igen. Någon sockerbagare blir det aldrig av honom. Men detta vore inte en roman av Ivan Turgenjev om han inte lät Dimitris och Gemmas levnadsöden mötas igen. Många år har förflutit alltsedan den varma våren i Frankfurt Am Mein 1840, men icke förty brinner en hoppets låga, som får näring av ett litet brev. En vacker tanke, klädd i 1800-talsdräkt, av en sensuell diktare i den ryska samhällsomvandlingens tid. 

Målgrupp:

Tipsat av: Staffan Engstrand den 9 mars 2015