Torsdagsbarn

Sonya Hartnett skildrar 30-talets depression i Australien.

I ”Torsdagsbarn”, romanen som utkom 2002 i England, och som först nu översatts till svenska, följer vi en hel familjs samlade livsöde. Det är trettiotal, vi befinner oss på den Australiensiska landsbygden, och depressionen håller hela världen i ett järngrepp.
  Harper Flute heter flickan genom vars ögon berättelsen skildras. Hon är några och tio år gammal. Hon har flera syskon, äldre såväl som yngre. Också syskon som har dött, kort efter födelsen. Hon har sina föräldrar. Pappan är en före detta soldat, som efter tjänstgöring under 1:a världskriget fått sig ett stycke erbarmlig jordlott att bruka. Nöden i familjen är synnerligen stor.
  Harper har ytterligare en bror. Han syns inte till så mycket i berättelsen. Men han tar mycket plats. Han håller sig nämligen under jord. Gräver sig gångar genom lagren av sand. Varför han gör så är oklart. Alla har olika förklaringar. Kanske som ett sätt att skydda sig själv?
  Åren går. Sonya Hartnett målar upp nöden som slår mot den olycksdrabbade familjen. Fadern kämpar med att snara harar, för köttet och pälsens skull. Den styvnackade stoltheten att vägra ta emot gåvor från grannar som kanske har det lite bättre ställt. Slitningarna som uppstår familjemedlemmarna emellan, ställda inför olika överlevnadssituationer.
  Sonya Hartnett är en klarsynt författare. Så klarsynt och exakt att det kan göra ont att läsa hennes berättelser. Men ibland kanske det måste göra ont, för att man ska förstå. Det är mycket väl skildrat, i Helena Ridelbergs utmärkta översättning. Barnbok eller ej, läs den!

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Staffan Engstrand den 10 december 2010