Spelreglerna

Novellmästaren!

Jonas Karlsson är hypad. Sen ett par år tillbaks. Han har skrivit några helt fantastiska novellsamlingar. Nu landar den tredje på mitt bord. Jag skrattar gott åt samlingens längsta text, den om en man som visar sig stå staten i skuld på tiotals miljoner kronor, bara därför att han råkar vara tämligen nöjd med sitt liv som anställd i en simpel livsmedelsbutik. Den är grov satir, en text som slår vilt omkring sig åt lite olika håll. Och det finns flera, helt korta texter, som alla sitter som en smäck.
  Jag konstaterar. Detta är oerhört bra skrivet. Samlingens avslutande novell kunde inte ha placerats bättre. Den skildrar en tvärnit, där berättarjaget upphör att existera. Grymt läckert berättat. Lite åt det övernaturliga, vissa ryska 1800-talsförfattare skulle ha gillat det här, Gogol till exempel. Novellsamlingens tematik handlar om just detta: på vilka villkor finns vi till? Vilka spelregler har vi att hålla oss till. Hur ser vårat privata lilla samhällskontrakt ut egentligen?
  Bäst exemplifieras detta i samlingens längsta text, den om mannen vars skuld bara växer, ju mer han söker hävda sin sin rätt att slippa undan skatt. Jonas Karlssons alter ego är oftast en man, gärna lite jagad, av skattmasen dels, men lika gärna av en nära vän, någon gång av en inre demon. Och hur jagade hans alter egon än är, tror de alltid inledningsvis gott om den eller de som utsätter dem för påtryckningar och hot. De bär omkring på en närmast barnsligt positiv värdegrund, som långsamt förvrids i någonting annat, ibland utan att huvudpersonen ifråga förstår vad som inträffat.
  Flera av novellerna gestaltar ett fall ut i tomma intet, i existensens upplösning. Två gamla vänner faller över Stadshuskajen, efter ett lätt handgemäng, då den ene ifrågasatt den andres äkta identitet, helt övertygad om att den andre var stand-in för den förmodade vännen. En skådespelare går över kanten och försvinner, när han helt tappat uppfattning om vilken hans nästa replik var. Han vet inte ens vilken pjäs han deltar i. Här finns också novellen om upptrappat våld, i form av gåvor och gengåvor, utväxlade mellan ett grannpar. Allt är så väl regisserat i denna samling texter, att de just därför till sist blir lite enahanda. Kanske dags snart för Jonas Karlsson att gå i land med något större. Ansatserna finns.

Tipsat av: Staffan Engstrand den 12 oktober 2011