Som om jag vore fantastisk

En överlevnadsberättelse

En tredje berättarröst får avsluta Sofia Nordins dystopiska trilogi som inleddes med ”En sekund i taget” och som fortsatte med ”Spring så fort du kan”. Hedvig och Ante hette de två tidigare huvudpersonerna, och berättelserna kretsade mycket kring hur man skulle planera för ett fortsatt liv, när allt omkring dem tycks ha dött ut.
  Ella är en annan person. Hon tar sig friheter. Tänker mycket på sex. Vill ha sex. Mitt i undergångsstämningen som råder. Hon får det med Ante, om också oskyldigt. Det är också hon som funderar över möjligheterna att träffa andra människor, att inte isolera sig på gården där de nu lyckats bygga upp en säker plats att vara på. Nåja, så säker den kan bli i en värld där ingenting längre fungerar.
  Nu har hon hört någon sända radiomeddelanden, möjligen från Umeå, varför hon känner att hon måste bege sig av. I sällskap på resan får hon Nora, tjejen hon mötte när hon plockade varor ur en livsmedelsbutik. Det blir en roadtrip, om än ganska långsam. Snart hamnar de nödställda i ett tält, Nora feberdrabbade efter att ha slangat bensin ur en bil.
  Mer än en upptäcktsfärd i geografisk mening, blir detta en upptäcktsfärd för Ella i relationssökande. Om hon lär sig något vet jag inte, men hon är den som med högburet huvud reser sig upp och drar. Hon har tvivlet inom sig, men sätter sig ändå grensle över den tunga motorcykeln. Ella, here i come, liksom! Bra och insiktsfullt berättat, och som vanligt när Sofia Nordin skriver en hel del om lesbisk kärlek.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Staffan Engstrand den 1 april 2015