För första gången förstår jag hur det kan vara att vara adopterad. Jag rodnar av skam av alla dumheter jag sagt, som barn på 80talet men även nu som bättre vetande vuxen. Förutom att vara en smärtsamt personlig skildring av livet som adopterad i Sverige är det också en granskning av hur illegala adoptioner har fått fortgå och fortfarande pågår, samt skarp strukturell kritik av ’ det goda Sverige (Väst)’ som odlar myten om de goda adoptionerna, men glömt/mörkar de familjer som splittras och de rötter som utplånas. Det är också en vacker och konstnärlig serieroman. Jag förstår inte att åtminstone denna så pass ofta förekommande illegala handel med barn inte har uppmärksammats tidigare när varningar funnits sen 80talet. För mig blev denna fantastiska bok en smäll på käften och ett nödvändigt uppvaknande. Jag hoppas den blir läst i varje klass, i varje skola och i varje hem. Inte bara i Sverige.