Rasande stjärna

En "efter katastrofen" skildring!

Tredje och avslutande del i Moira Youngs epos om Dustlands handlar bara om en sak, erövringen av Nya Eden. Saba leder sina trupper (ett illa sargat gäng, kanske heller inte helt pålitliga) mot DeMalos krafter, mannen som tänker lägga under sig den ”nya världen”, den som krossarna (=människorna) lämnat efter sig. Hon har sin hund Rask och sin trofasta vän kråkan Nero vid sin sida. Och någonstans finns Jack, mannen hon älskar!
  Det är samma höga tempo i denna berättelse som i de två tidigare. Saba rider, tänker och planerar sitt uppdrag. Hon lägger en börda på sig som ingen annan. Hon tar ansvar för sin bror, och för sin lilla syster Emmi. Vad hon inte vet är att Emmi i denna berättelse har ett uppdrag som kommer att påverka hela berättelsens utgång.
  Nya Eden. Så kallas platsen för DeMalos verk. Men han vill bara att starka och friska människor ska befolka hans nya världsordning. Där Saba och hennes gelikar tidigare med vapenmakt gått i strid mot denne kraftkarl, lyckas Saba nu övertyga sitt anhang om att de istället ska använda sig av list. Nyfödda barn som är klena och sätts ut i vildmarken för att dö, ska nu räddas och föras tillbaka till sina rättmätiga föräldrar.
  Uppdraget kan verka omöjligt. Slutscenerna är också minst sagt omskakande. För att klara livhanken på sina förtrogna krigare, och därmed ge dem fri lejd, har hon gått med på giftermål med DeMalo. Kan Saba ha ytterligare ett ess gömt någonstans bland sina kläder? Vilken underbar fabuleringsförmåga och vilken berättarglädje!

Målgrupp:

Tipsat av: Staffan Engstrand den 19 januari 2015