Poliskonstapel Brandhildh i Huvudsta rycker ut.

Huvudsta var på 1910-talet fattigt och i viss mån ett tuffare samhälle än idag. Men det fanns även gemenskap och sammanhållning bland människorna som bodde där. Läs om poliskonstapeln som hade stationen i sitt hem. Fler Solnabilder finns att se i Solnas bildarkiv, solna.se/bildarkivet.

Axel
Bilden förställer poliskonstapel Axel Brandhildh med sonen Ragnar utanför hemmet Ullevid. Axel föddes år 1876. Den 1 januari 1910 tillträdde han tjänsten som polis i Huvudsta. Polisstationen låg på Sagagatan 3 och i samma lägenhet fanns hans bostad.
 
Lägenheten var uppdelad så att i trapphuset fanns en dörr in till vänster som gick in till köket. Dörren till höger gick direkt in i kapprummet som sedan rakt fram ledde till ”stationen”. En pardörr till vänster gick till vardagsrummet, en annan till toaletten.

Axels fru, Matilda, (på bild ned till höger) brukade ställa en pilsner och ett fat med smörgåsar på en stol till någon av de stackare som satt och väntade på att bli hämtade till häktet in i stan. Hon ville inte att de skulle behöva vara hungriga innan de fick mat på häktet. Dessutom så var det en gest av vänlighet inför deras kanske skrämmande upplevelse att hamna på häktet i Stockholm.  Det var nog lite skillnad mot att sitta i finkan i Huvudsta. Det var nog en av orsakerna till att Axel var en omtyckt polis, han var mänsklig. 
 

Matilda

En julafton så var det ett hiskligt oväsen från en person som var ute på Huvudsta Torg. Det hördes in i lägenheten så Axel satte på sig uniformen och gick ut för att tala bråkstaken tillrätta. Normalt bad han vänligt men bestämt fridstörarna att ”gå hem till gumman”. Men den här personen var inte från Huvudsta utan inifrån stan och han kände därför inte Axel utan blev mer bångstyrig när polisen kom. För att få kontroll på situation så brottade Axel ner honom i snön och satte sig grensle över honom.

Det var det enklaste sättet att kontrollera en person på utan att behöva anstränga sig, Axel hade en viss rondör, som det anstod en poliskonstapel på den tiden.Efter ett tag så lugnade bråkstakaren ner sig och frågade ”Är konstapeln gift?”, vilket Axel svarade ”Ja” till. På frågan ”Har konstapeln barn?” svarade han också ”Ja”.  Sedan undrade mannen hur många barn konstapeln hade, och fick svaret fem stycken. Det blev tyst ett litet tag, sen sa bråkstaken ”Stackars frun!”. Därefter hade Axel rest på sig och bråkstaken hade lommat hem ”till gumman” för att fira jul någonstans i Stockholm.

Sagagatan 3

Ja, det var ett annat samhälle då. Man kände varandra och ingen kunde gömma sig och vara anonym. Man hade koll på varandra och på varandras ungar, så trots elände så var det nog mänskligt.
Berättat av barnbarnet Richard Brandhildh.

  Ullevid på Sagagatan 3 i Huvudsta.

 

Målgrupp:

Skrivet av: Eva-Karin Winblad den 23 april 2012