Pappersstäder

Om att våga gå ut i livet, eller också inte!

Någonstans på vägen mellan Orlando och New York sitter Quentin och tre av hans vänner i den minibuss hans föräldrar förärat honom på hans födelsedag. Resan är lång, och för att hålla humöret uppe, leker de leken vem föraren i bilen intill dem egentligen är. De fantiserar ihop otroliga individer, men slås till sist av tanken på att deras fantasifigurer säger mer om dem själva än om den de tror sig karaktärisera. Och är det ens möjligt att någonsin känna och förstå sig på en annan människa?
  I New York tror de sig om att hitta Margo, Quentins granne, klasskompis tillika. Hon har dragit från sista terminen, tänker inte ta någon examen. Men hon har lagt ut en del ledtrådar om var hon befinner sig, som kan leda dem till henne, bara de tolkar dem rätt. Ett av dessa utgörs av Margos understrykningar i Whalt Whitmans diktsamling ”Strån av gräs”, vilken citeras flitigt i denna roman.
  Quentin och Margo har känt varandra sedan två års ålder. Alltid varit nära vänner. Quentin själv har hittills hundra procent närvaro på samtliga lektioner. Utan att vara värtsa plugghästen. Han drömmer om college och om en ordnad framtid. Margo har andra planer, om vilka hon ingenting yppat för någon. Men strax innan examen inviger hon Quentin i några hemligheter. Allt tar en ände med förskräckelse. Det rör sig om urban fantasy, med existentiella drag.
  John Green håller sin läsare i oavlåtlig spänning. Det är bra gjort, för boken har metafysisk karaktär. Vem är du, vem är jag, vilka finns vi till för? Så bra skrivet.

Målgrupp:

Tipsat av: Staffan Engstrand den 3 februari 2014