Olle Johansson

Olle Johanssons roman "Ge mig ett M" skildrar ett stycke lumparhistoria, på ett medryckande vis.

Det är lätt att leva sig in i den känsla av oförställd skräck som huvudpersonen i Olle Johanssons roman ”Ge mig ett M” känner, när han tvingas upp på hästryggen, som ung och helt oerfaren rekryt vid K1 i Stockholm. Här råder nämligen kadaverdisciplin, och Hasse är inte den som låter sig hunsas.
  Året är sommaren 1976, Hasse Carlsson har nio dagar kvar till muck, och det är hans skildring vi får oss till livs. Här passerar kungabröllop förbi, med en kung det tycks finnas fullgoda skäl att misstänka för såväl det ena som det andra. Hasse ser och lägger ihop.
  Fast merparten av skildringen utspelar sig på luckan, bland idioter till befäl, och mer eller mindre puckade rekryter. Hasse har svårt att fatta att det finns de som sökt sig till K1 bara för att få rida. Varför frivilligt utsätta sig för risken att flyga av en vilt skenande galoppör, liksom. Och självfallet inträffar detta, Hasse upplever några sekunder av tyngdlöshet, innan det är dags att konstatera att ett besök på sjukstugan är nödvändigt.
  Ett av de mer magstarka kapitlen i boken avslutas lite lakoniskt med frasen: Jag vet inte hur jag kom hem den natten. Hasse har varit i Parken med sina vänner i Hedemora. De har ätit, rökt och festat på, så visst gungar marken en smula under deras fötter. Hasse är inte där för musiken, det är ju ”bara” Scafell Pike, ett töntband i hans öron. Han vill roa sig med Marianne, Hedemoras finaste tjej, enligt Hasse. Men när de långt om länge hamnar i samma säng, blir utgången inte riktigt den Hasse tänkt sig. Stor komik och djupaste tragik i en och samma skildring!
  Hedemora blir i Olle Johanssons tappning ett eget litet universum, en slags trygghet för Hasse, inför äventyret på K1. Det är här han är rotad, här har han sina vänner, sin jargong. Man njuter av den humor med vilken romanen lockar fram originalens alla avigsidor. Det tidstypiskt sjuttiotalet känns troget och i detalj återgivet!
  Olle Johansson, som till dags dato givit ut sju böcker, merparten diktsamlingar, prövar här romanens form. Det finns en innerlig, humoristisk och mycket direkt ton i hans gestaltning av Hasse, och dennes vedermödor, på K1’s av traditioner djupt ingrodda kaserner.

Läs mer om Olle Johansson på Podium förlag.


 

Målgrupp:

Skrivet av: Staffan Engstrand den 1 november 2011