Kungliga älskarinnor

500 år av makt, sex och rivalitet.

Vissa recensenter i dagspressen har tydligen missuppfattat syftet med denna bok. Hade författaren varit man hade han nog fått beröm för gediget arbete. Eleanor Herman vill primärt inte leverera snaskiga detaljer från kungliga sänkammare i förgången tid  utan det är en genomgång och sammanfattning av vad man vet om älskarinnornas status, sociala liv och arbetsvillkor ja hela  den sociala och maktpolitiska snurren vid ett kungligt hov från  femtonhundratalet  till och med slutet av sjuttonhundratalet. En av solkungens älskarinnor, Louise de La Valiere flydde från det glänsande hovet i Versaile då hon var tjugono år till friden i ett kloster. Tillfrågad om hur hon skulle stå ut med det hårda klosterlivet svarade hon. ” När jag har det svårt i klostret kommer jag bara behöva minnas vad man tvingade mig att genomlida vid hovet och då kommer all smärta att te sig lindrig för mig. Så var det. En drottning kunde man inte avsätta eller ta ifrån hennes status vid hovet, men en älskarinna måste ständigt vara på sin vakt eller intrigera för att behålla sin ställning och därmed sina inkomster och förmåner. En orsak till att man vet så mycket om kungarna älskarinnor ja över huvudtaget om hovlivet under den här perioden är att älskarinnestatusen blev en officiell titel.


Så  blev hon en offentlig person blev hon också iakktagen, omkriven och nästan alltid kritiserad och naturligtvis avskydd av sina konkurenter och kungens offentliga gemål. Storkovan kunde hon tjäna, inte bara i pengar utan också gods och landområden. Men det behövdes för det slet på krafterna att alltid vara charmerade på glatt humör och ja till och med bildad och påläst. Dom flesta stora namnen inom älskarinnegenren var just det. Inga små fån som bara kunde hålla en säng varm utan kraftfulla personligheter med bildning och stil. Ett av de inressantaste kapitlen behandlar kungliga bastarder (barn födda utom äktenskapet). Där var de flesta kungarna inte knussliga utan erkände och sörjde för dem. En anledning kunde vara att många höga herrar älskade sina oäktingar mer än de legitima barnen som ju ofta var en frukt av ett påtvingat äktenskap medan älskarinnans barn var frukterna av ett frivilligt val.
Henrik ll kung av Frankrike under 1500 talet hade en av alla tiders mest berömda mätresser Diane de Poitiers. Den damen undertecknade officiella dokument, utsåg ministrar, utdelade hedersbetygelser, underhåll och titlar och förlänade och drog tillbaka gods. Hon blev medlem av rådet och utövade ett  minst sagt  ett stort inflytande på sitt lands politik. Vad författaren lyckas förmedla i boken är just det oglamorösa , tröttande och nästan alltid mycket långtråkiga , (trots alla fester) livet vid ett hov. Diane de Poitiers förekommer för övrigt ofta i höstens stora biograft om Katarina av Medici av  Frieda Leonie. Läs den genast!

Ola Salo, foto: Fredrik Skogkvist
 

Målgrupp:

Tipsat av: Margaretha Arteus den 10 mars 2010