Kunglig kuriosa

Mer kungligt och snaskigt (bara lite)
Leonie Frieda
Katarina av Medici som ung\\file03.katalog.local\home\USR_K\MARART001\Pictures\default.gif
Oljemålning  naken kvinna

Katarina av Medici
Vilket läsgodis för alla som älskar historiska biografier ! Intriger, lönnmord, politiska konspirationeroch en oändlig rad praktfulla arrangemang och fester. Allt rymdes i Katarina av Medicis liv. Hon var sägs det maktlyste, intrigant och beräknande. Det låter som fullt normala och nödvändiga egenskaper för en renässansfurste som ville behålla makten, och det gjorde Katarina i mer än trettio år. Hon regerade som en hel karl och inte var hon mer moraliskt belastad än sina manliga kollegor på den tiden. Hon var barnbarn till Lorenzo, kallad il Magnifico de Medici i Florens och blev av politiska skäl bort gift med den franske kungen Henrik ll. Släkten Medici var stormrik, konst och kulturälskare av stora mått och oändligt framgångsrik i sina världsliga strävanden. Men inte hjälpte det. Hon ansågs som en uppkomling utan riktigt värdiga anor för en drottning av Frankrike. När hon blev drottning befann sig Frankrike politiskt och religiöst på randen av inbördeskrig och särskilt de religiösa oroligheterna bestod under hela hennes regeringsperiod. Hennes verkliga maktperiod började först efter maken Henrik ll:s död då hon periodvis var regent för sina omyndiga söner. Tre av hennes söner blev kungar. Två dog bara drygt tjugoåriga och lät i realiteten modern styra och ställa med rikets angelägenheter. De var för svaga och obegåvade för att med kraft styra detta land som som ständigt skakades av religiösa konflikter som i sin tur ledde till krig. Hon älskade att arrangera praktfulla skådespel och lysande fester vid hovet . Hon var en genuin konst och kulturälskare och älskade sin man och sina barn för vars räkning hon aldrig slutade att göra upp fördelaktiga äktenskapsplaner , allt för att ätten Valois inte skulle dö ut. . Lz Katarina av Medici

Katarina sägs ha fört med sig sitt italienska hemlands matkultur till Frankrike. Den berömda franska matkulturen är sålede ursprungligen italiensk. Hon åt väldiga mängder och blev med tiden korpulent. En av hennes favoriträtter var en florentinsk rätt cibero som bestod av fågelmagar, inälvor och tuppkammar. Verkar dett gott?
posted by Margaretha | 11:37 fm | 1 comments 
Kungligt och smaskigt
Eleanor Herman
Kungliga älkarinnor. 500 år av makt, sex och rivalitet.

Vissa recencenter i dagspressen har tydligen missuppfattat syftet med denna bok. Hade författaren varit man hade han nog fått beröm för gediget arbete. Eleanor Herman vill primärt inte leverera snaskiga detaljer från kungliga sänkammare i förgången tid utan det är en genomgång och sammanfattning av vad man vet om älskarinnornas status, sociala liv och arbetsvillkor ja hela den sociala och maktpolitiska snurren vid ett kungligt hov från femtonhundratalet till och med slutet av sjuttonhundratalet. En av solkungens älskarinnor, Louise de La Valiere flydde från det glänsande hovet i Versaile då hon var tjugono år till friden i ett kloster. Tillfrågad om hur hon skulle stå ut med det hårda klosterlivet svarade hon. ” När jag har det svårt i klostret kommer jag bara behöva minnas vad man tvingade mig att genomlida vid hovet och då kommer all smärta att te sig lindrig för mig. Så var det. En drottning kunde man inte avsätta eller ta ifrån hennes status vid hovet, men en älskarinna måste ständigt vara på sin vakt eller intrigera för att behålla sin ställning och därmed sina inkomster och förmåner. En orsak till att man vet så mycket om kungarna älskarinnor ja över huvudtaget om hovlivet under den här perioden är att älskarinnestatusen blev en officiell titel.
Så blev hon en offentlig person blev hon också iakktagen, omkriven och nästan alltid kritiserad och naturligtvis avskydd av sina konkurenter och kungens offentliga gemål. Storkovan kunde hon tjäna, inte bara i pengar utan också gods och landområden. Men det behövdes för det slet på krafterna att alltid vara charmerade på glatt humör och ja till och med bildad och påläst. Dom flesta stora namnen inom älskarinnegenren var just det. Inga små fån som bara kunde hålla en säng varm utan kraftfulla personligheter med bildning och stil. Ett av de inressantaste kapitlen behandlar kungliga bastarder (barn födda utom äktenskapet). Där var de flesta kungarna inte knussliga utan erkände och sörjde för dem. En anledning kunde vara att många höga herrar älskade sina oäktingar mer än de legitima barnen som ju ofta var en frukt av ett påtvingat äktenskap medan älskarinnans barn var frukterna av ett frivilligt val.
Henrik ll kung av Frankrike under 1500 talet hade en av alla tiders mest berömda mätresser Diane de Poitiers. Den damen undertecknade officiella dokument, utsåg ministrar, utdelade hedersbetygelser, underhåll och titlar och förlänade och drog tillbaka gods. Hon blev medlem av rådet och utövade ett minst sagt ett stort inflytande på sitt lands politik. Vad författaren lyckas förmedla i boken är just det oglamorösa , tröttande och nästan alltid mycket långtråkiga , (trots alla fester) livet vid ett hov. Diane de Poitiers förekommer för övrigt ofta i höstens stora biograft om Katarina av Medici av Frieda Leonie. Läs den genast K
posted by Margaretha | 11:33 fm | 0 comments 
 
posted by Margaretha | 11:14 fm | 0 comments 
tisdag, januari 10, 2006
Nazisternas kvinnor
Anna Maria Sigmund
Nazisternas kvinnor
Att det kan vara pedagogiskt fruktbart att belysa en historisk epok genom att porträttera några av dess representanter visar den österrikiska historikern Anna Maria Sigmund. I sitt tvåbandsverk ”Nazisternas kvinnor”, ger hon en rad miniporträtt av mer eller mindre kända kvinnor som levde och verkade under nazitidens Tyskland. Författaren gör inga anspråk på att göra djupblodande analyser av deras levnadsbana eller nazistfenomenet, men boken ger en god inblick i familjeliv och tänkesätt hos de i flesta fall högt uppsatta nazistiska ledarna. Carin Göring, Magda Goebbels, Eva Braun, Leni Riefenstahl m.fl. finns ju avporträtterade i andra verk och är väl kända. Det författaren gjort här är att sammanföra dem med mindre kända hustrur eller älskarinnor till partiets nyckelpersoner. Att en del av nazisternas kvinnor var lika hängivna och fanatiska som sina män visar både Carin Göring och Magda Goebbels som båda var synnerligen politiskt aktiva trots att partiprogrammet föreskrev att kvinnorna inte skulle engagera sig i samhället annat än på hemmaplan, t ex genom att föda så många barn som möjligt till det kommande världsriket. Att många levnadsöden är både skrämmande och rent av makabra gör inte boken mindre läsvärd.
posted by Margaretha | 8:13 fm | 0 comments 
torsdag, januari 05, 2006
att läsa bilder
Alberto Manguel:
Att läsa bilder
För några år sedan kom det ut en bok om läskonsten och dess långa kulturhistoria. Ett veritabelt storverk av den kanadensiske humanisten författaren och essäisten Alberto Manguel. Nu har han gjort det igen, den här gången en bok om att tolka och läsa konst.
Han är själv inte konsthistoriker men en entusiastisk uttolkare av bilder runtomkring oss både skulptur, reklam , traditionellt måleri och fotokonst.Han anser att bilden har företräde före det skrivna ordet och resonerar som man gjorde på 1500-talet att bilder är motsvarigheten till skrift för det enkla folket. I bokens slutkapitel skriver Manguel: ” I grund och botten är bilder ingenting annat än en klick färg, en bit sten, ett ljustrick på näthinnan som utlöser illusionen av upptäckt eller minne, alldeles som vi inte är något mer än en mängd oändligt små spiraler i vars molekyler var och en av våra egenheter och förutsättningar tycks vila.” Han blanda i sina personliga tolkningar högt och lågt, okända konstnärer med giganter som Picasso och van Gogh. Därtill är stilen enkel och lättsam vilket ofta inte är fallet med professionella konsthistorikers.
posted by Margaretha | 9:49 fm | 0 comments 
galen professor
Winchester, Simon
Professorn och galningen
I underrubriken till denna biografi står det att det är en berättelse om mord, vansinne och tillkomsten av Oxford English Dictionary. 1857 gick startskottet för utgivningen av en ny ordbok på engelska språket. Arbetet skulle bli gigantiskt. Utgivningen pågick under mer än sjuttio år och engagerade tusentals medarbetare. En av de flitigaste var en amerikansk militärläkare, W C Minor som under nästan tjugo år regelbundet korresponderade med huvudredaktören, James Murray om olika svårigheter och finesser i den engelska lexikografin. Oficiella hedersbetygelser östes över redaktörerna för deras arbete och Murray var efter många års arbete angelägen om att få tacka sina många medarbetare ,även den tillbakadragne doktor Minor. Till slut kommer ett möte till stånd och och den skygge Minor visar sig vara mentalpatient, sedan tjugo år inlåst på en anstalt , obotligt sinnessjuk med svåra hallucinationer och tvångsföreställningar .Det är en egendomlig och tragisk historia, men också upplyftande, eftersom han med den friska delen av sitt intellekt kunde mobilisera krafter till att under så lång tid bidra med sina kunskaper och sin lärdom till Oxford English Dictionary . Lz Minor
posted by Margaretha | 9:43 fm | 0 comments 
Skrivet av: Solna administratör den 3 mars 2010