Knausgård in på livet

Om flickor och fäder!

Karl Ove Knausgård

Karl Ove Knausgård
 

Det talas mycket om Karl Ove Knausgård i dessa tider. Kanske inte så konstigt. På kort tid har fyra maffiga romaner släppts, och två till är att vänta. Den mediala uppmärksamheten har varit stor, för att inte säga gigantisk. Men vad är det egentligen det litterära Norges spjutspets skriver om? Sin barndom, har det sagts. Han har gett den ”autofiktiva prosan” ett ansikte. Det biografiska berättande har alltid funnits, i alla tider, det nya består i att samtidigt göra det till fiktion.

Den första romanen i serien presenterar ett fadersporträtt som lägger sig som ett raster över hela romansviten, inklusive påföljande delar. Det är här Karl Ove handgripligen, tillsammans med sin äldre bror, gräver sig ner i dyngan och stanken av sin avlidne fars efterlämnade kvarlåtenskap, kort sagt en alkoholists ingrodda hem. Fadersarvet går som en röd tråd genom delarna. Det är fadern Karl Ove gör upp med i del två när han som småbarnsfar i Stockholm försöker få vardagen att gå ihop. Det är skräcken inför den labile fadern han skildrar i del tre,  i vilken vi följer åttaåringens villrådiga försök att hantera den kaskad av ovett han vet när som helst kan drabba honom, som regel utan orsak.

Men skrapa bort fadersarvet. Vad återstår då av denna berättelse? Ingenting? Tvärtom. Ett ämne Karl Ove i sina tankar återkommer till är flickor. Från det han är tonåring drömmer han om dem, förhåller sig till dem, försöker komma dem in på livet. Redan i småskolan är han medveten om dem, i tonåren drabbar de honom med full kraft. Det är en gåta för honom hur han ska få till det. Också om det är Hanne som gäller, vecklar han in sig med andra. Med vin och sprit i kroppen märker han att han får lättare att komma dem nära, också om det sällan är så nära som han själv önskar.

Mycket kraft går åt till att fundera över sin egen sexualitet. Ordet ”bög” gör Karl Ove livrädd. En kväll innan han ska somna vet han inte själv om han är flicka eller pojke. Han skulle kunna vara vilket som, känner han. Somnar gör han till sist, men inte förrän han är säker på hur det förhåller sig. Då har han varit ute och festat, sminkad som David Bowie till omslaget på Aladdin Sane. Karl Ove Knausgårds ”Karl Ove”, som romansviten igenom framställs som en sökande och något skör person, funderar mycket över kvinnligt och manligt. Det är genomgående väl berättat, i den pågående ”hen-debattens” skugga.

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Staffan Engstrand den 23 mars 2012