Henrik Berggren om Olof Palme

Politikern Olof Palme förkroppsligar 1900-talet

Det är självklart så som Henrik Berggren säger, när jag lyssnar till honom i ett föredrag kring Olof Palme och boken ”Underbara dagar framför oss”, som nu faktiskt har ett år på nacken. Det en folkpartistisk politiker sa på sjuttiotalet, skulle göra honom till vänsterpartist idag. Så förskjuts politiska ståndpunkter över tid. Ingenting är fullkomligt statiskt. Vi tänker olika, från tid till annan. Och ska man förstå en människa fullt ut, en omöjlighet och kanske också en utopi, så måste man pejla omgivningen kring den personen, lika mycket som personen själv.

Arbetet med boken om Olof Palme började som en slump. Rätt märkligt att tänka sig, eller hur? Alla som läst eller hållit den i sin hand kan ju konstatera; mer än sexhundra tättskrivna sidor! Skulle alla dessa lovordade sidor i själva verket bara härröra ur en slump? Men Henrik Berggren menar att så är fallet. Han satt på redaktionen en händelsefattig söndag, och ingenting fanns att göra. Skriv om Olof Palme, tipsade honom en kollega. Sagt och gjort. Henrik Berggren började gräva i arkiven. En sak hade han bestämt sig för, boken skulle gestaltas som en berättelse, den nämligen över ”det korta 1900-talet”, ett uttryck hämtat från historikern Eric Hobsbawm, som menar att 1900-talet inleds i och med 1:a världskrigets slut, och upphör i och med murens fall, två händelser mellan vilka politikern Olof Palmes hela liv ryms.

Olof Palme föddes inom aristokratin. Det är ett faktum. Men ”aristokratin” är inget entydigt begrepp. Hans anfäder var förvisso reaktionära, men det är en familj med många internationella kontakter, affärsförbindelser inte minst. Man trodde på tanken att den tekniska utvecklingen skulle göra världen bättre. Den kosmopolitiska idén fanns som grogrund och kom att aktualiseras genom Finlands självständighetssträvan från Ryssland, en historisk process där familjen Palme engagerade sig av privata skäl.

Kanske odlade familjen Palme bilden av sig själva som handlingskraftiga. En anfader till Palme startade en bank, efter att ha sett skådespelet ”Faust”; man skulle slippa ingå pakter med djävulen. Som yngsta barnet i syskonskaran, därtill omhuldad för sin begåvning, kom Olof Palme att tidigt få stor uppmärksamhet på olika områden. När såväl hans far som farfar i tät följd avled då Olof Palme själv bara var sju år, kom han också att slippa undan familjens arv och traditioner. En helt ny och oprövad frihet att gå sin egen väg och följa sina egna idéer, blev där och då Olof Palmes lott.

Ovanstående är Henrik Berggrens resonemang. Frågan är: hur ska man se livet egentligen? Slump och öde? Kanske till en del. Men kan det vara blindskären som styr hela tillvaron? Jag tror Henrik Berggren genom denna berättelse försöker svara nej på den frågan. Engagemang och handling är något av ledorden i Olof Palmes alltför korta liv. Journalisten Henrik Berggren har skrivit boken om Olof Palme. Men rätta mig om jag har fel, den handlar inte om Palme i första hand, den handlar om vår fria vilja. Nog är det väl så?

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Staffan Engstrand den 9 mars 2012