Östra Station är inte bara en ändstation för Roslagsbanan. Det är också en arbetsplats. En av Stockholms mer genuina restauranger ligger där. Den har en särpräglad, lite gammaldags atmosfär, delvis tack vare sina takmålningar. Byggnaden är ritad av Albin Stark, tillika arkitekt till den vackra biografbyggnaden vid ån i Norrtälje. Plafondmålningen i restaurangens tak, utförd av konstnären Evald Dalskog, föreställer olika yrkeskategorier; jägare, fiskare, timmermän.

Restaurangen, känd för sin husmanskost, hade under en period en servitör vid namn Gustaf Adolf Lysholm anställd hos sig. Per Wästberg har i år ägnat denne man en biografi, under titeln: ”Gustaf Adolf Lysholm – diktare, drömmare, servitör”. Saken är nämligen den att vid sidan av sitt arbete som servitör, arbetade Gustaf Adolf Lysholm också som författare. Faktum är att han anses som en av vår tids (läs: föregående sekels) bästa stockholmsskildrare. ”Stad med lykttändare och hästar” (1969) samt ”En pojke på Östermalm” (1967) är två av hans många skildringar av just Stockholm, och dess miljöer, främst kring Östermalm. Så sent som 1973 utkom faktiskt hans självbiografiska berättelse ”När jag var femton år”, en skildring av hans uppväxt på tjugotalet, inte sällan jämförd med Hjalmar Söderberg och dennes stiliserade prosa.

Gustaf Adolf Lysholm växte upp på Östermalm, den stadsdel som han under tjugo år (1953 – 1973) skildrar så ömsint. Nu ägnar Per Wästberg honom ett författarporträtt, som fullkomligt lyser av beundran och värme. Recensenter har höjt biografin till skyarna. Men vem var Gustaf Adolf Lysholm, denne idag helt bortglömde diktare som älskade att drömma sig bakåt i tiden, för att där hitta näring åt sina berättelser. Man har kallat honom en homosexuell särling ”som reste med främlingspass genom tillvaron”. Han hade ett hjärta som gick i otakt med tiden, skriver Per Wästberg vidare. Han var mästare på att locka fram en förgången skymningsvärld, och i detta sitt arbete har man jämfört hans lätt affekterade stil med Marcel Prousts. Inte illa, för att vara ett bortglömt författarskap. Dags att plocka fram honom igen, kanske? Varför inte ta med hans böcker till Östra Station, läsa honom där. Inramningen skulle bli tidstrogen.