Den nya kvinnostaden

Kvinnohistoria när den är som bäst

Burton Nina 

Den nya kvinnostaden
Pionjärer och glömda kvinnor under tvåtusen år


Årtusendena går och löneskillnaderna mellan män och kvinnor består. Att kvinnors arbetsinsatser ständigt belönas sämre än mäns är en gemensam nämnare och en gemensam erfarenhet för kvinnor genom alla århundranden. Men kvinnors arbetsinsatser och begåvning har också uppskattats olika beroende på rådande samhällsklimat och sociala strukturer. Den Augustnominerade Den nya kvinnostaden är en kvinnohistoria som ställer focus på anonyma eller relativt anonyma yrkeskvinnor i historien. Många kvinnliga vetenskapsmän, författare, upptäcktsresande, och till och med nydanare på olika områden var fixstjärnor på sin tid och vann stor berömmelse och ära för att ett århundrade senare vara bortglömda. Vad beror detta på ? Inte kan det bara vara så enkelt att historien ofta skrivs av män och att urvalet blir därefter. Frågan är inte lätt att besvara. Nina Burton menar att en del av anonymiteten och glömskan kan bero på att kvinnor för att få spela på männens planhalva t ex inom vetenskapen har varit tvungna att publicera sina forskningsresultat under antaget namn eller signera sina alster med mannens eller faderns namn. Det låter inte klokt men så var det. Kvinnor fick faktiskt vara framstående men måste vara det diskret. De mulliga mansstrukturerna härskade inte på alla områden, men man var tvungen att rätta sig efter consensus i det övriga samhället. Voltaire hade en inte helt okänd väninna som hette Emilie du Chatelet. Hon var mäkta lärd stor vetenskapskvinna och en livslång samtalspartner för honom. De skrev tillsammans ett verk om Newtons naturfilosofi och det tillskrevs officiellt Voltaire. Han ville nog inte åka snålskjuts på henne för i företalet påpekar han att hennes bidrag var större än hans och att det var hon som förklarat de svåraste aspekterna av kosmologin för honom och att kapitlen om optik var helt hennes eget verk. Men sådan var tidens sed och man får anta att hon inte varit den enda kvinna i historien som valt en underordnad roll, allt för att få förverkliga sig själva inom kultur eller vetenskap. Flera sådana här exempel finns i boken. Man får hoppas att Burtons bok inte kommer i skymundan för årets välförtjänta vinnare av Augustpriset för detta är en enastående rik, tänkvärd och annorlunda kvinnohistoria. För övrigt kunde man ibland kanske dela ut två vinnare av Augustpriset. Det vore rättvist. Ls

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Helene Wohlström den 9 november 2010