Bloomsburygruppen: att leka med modernismen
De lekte, samtalade och odlade en helt ny estetik. De var queer långt före queer. Bloomsburygruppen fick under en period i 1920-talets England stort inflytande på kulturlivet. Långt senare mest ihågkomna för sitt fria leverne och ifrågasatta som aristokratiska snobbar. Men visst känns det lite smått rebelliskt idag igen: tänk om man skulle bygga sitt liv på lek, vänskap och goda samtal..
Det började med att en grupp studenter träffades på torsdagskvällarna hemma hos Virginia Woolfs bror i Bloomsbury, London. Året var 1904 och deras umgänge och litteraturprat bottnade i en längtan efter att revoltera mot stränga viktorianska normer.
Snart hade deras grupp blivit ett känt fenomen och genom sina ideal, livsstil och skapande åstadkommit en ny modernistisk strömning: The Bloomsberries.
Bloomsburygruppen var radikala och utopister. Istället för att hylla arbete hävdade de samtalets och estetikens betydelse och konstens förvandlande kraft. De ägnade sig åt flytande företeelser som samvaro, diskussioner, idéer och trädgårdar (men de var långtifrån de drönare man kan tro). Enligt Bloomsberries var diskussion och vänskap livets mening. Deras kultur byggde på idén om den lekande människan. Och det här är gruppen som var queer långt före queer.
I ”Leka med modernismen. Virginia Wolf och Bloomsburygruppen” presenterar konstkritikern Ingela Lind gruppens medlemmar (och försöker reda ut deras relationer) samtidigt som hon funderar och resonerar kring deras idéer. Boken innehåller gott om foton, illustrationer och målningar - den är inbjudande att bläddra i. Visst underlättar det om man redan är en frälst på Virginia Woolfs romaner och engelska konstnärsträdgårdar, eller bara är anglofil på det stora hela. Oavsett tycker jag dock att det är spännande och inspirerande att läsa om deras idéer.
Såhär skriver Ingela Lind:
Leken som Bloomsberries ägnade sig åt var inte spel. De lekte inte för att det var nyttigt eller för att ranka varandra. De lekte för att leka. Att göra ingenting – ibland undrar jag om det inte är det mest provokativa motstånd som vi idag kan uppbåda mot vår genomkommersialiserade och aktivitetsinriktade samhälle. Att inte främst handla utan att framförallt tänka. Det passar inte in i vår samhällsmall. Aktivitet går att köpa och sälja. Tänkande är oregerligt.
Sara Lafolie
Bibliotekarie Solna Stadsbibliotek
Bloomsberries på maskerad. Foto: Tate.London
Några kända Bloomsberries: