Att möta verkligheten

No och jag är en roman om att vara 13 år och vägra acceptera sakernas ordning. Att det finns djupa orättvisor som vuxna inte ser eller förmår göra något åt. Lea gör allt för att rädda sin nya vän: en hemlös ung kvinna. Det blir en kamp mot ödet som vänder upp och ner på tillvaron för dem båda.

Lea är en ovanligt intelligent och ganska ensam 13-åring som lever i skuggan av sin mammas djupa depression. Hon fördriver tiden med olika experiment och älskar att studera människor på tågstationen Gare d’Asterlitz i Paris. En eftermiddag på stationen träffar hon No; en ung kvinna som inte haft det så lätt i livet och nu lever på gatan. Lea bestämmer sig för att berätta om Nos tillvaro som hemlös i ett föredrag på skolan. No går med på att bli intervjuad och under långa eftermiddagar på ett café växer deras vänskap fram. Lea blir varse den parallella osynliga värld som är de hemlösas. Och hon ser No bli alltmer tilltufsad av sitt liv. Tillslut bestämmer sig Lea: när vintern kommer öppnar hon sitt hem för No. Samtidigt utvecklas Leas relation till Lucas, klassens coolaste kille, och de tre ungdomarna hittar stöd hos varandra. Var och en lider på olika sätt av föräldrars frånvaro. Men räcker vännernas omsorger för att hjälpa No, som inte tycker sig höra hemma någonstans längre? Går det att skapa förändring?

Innan jag träffade No trodde jag att våldet fanns i skrik, slag, krig och blod. Nu vet jag att våldet också finns i tystnaden, att det ibland inte är synligt med blotta ögat. Våldet är tiden som skyler såren och dagarnas oförsonliga gång, det går inte att vrida klockan tillbaka.Våldet är det som undgår oss, det tiger, det visar sig inte, våldet är det som inte kan förklaras, det som för alltid kommer att förbli ogenomträngligt.”

Boken är inte avsedd som ungdomsroman, men No och jag är en viktig berättelse om och för unga på väg ut i livet.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Sara Lafolie den 27 oktober 2010